Många av er har nog känt den här brännande känslan i dina ben, armar, eller varför inte i bålen. Det är vad vi brukar kalla för mjölksyra men, I hate to break it to you, det är inte mjölksyra som har bildats. Den brännande känslan är en del av det faktum att du har byggt upp en sur miljö i dina muskler. Den sura miljön kommer från att vi fyller cellerna med vätejoner när vi gör ett arbete som till största del använder sig av glykolysen för att skapa energi.
Laktatets bildning
Laktat är biprodukten av pyruvat (som cellerna skapar i glykolysen) då den reagerat med NADH+H+ och de två vätejonerna plockas upp. Laktat är alltså det som bildas då vår kropp försöker göra cellens miljö mer basisk då den har blivit sur.
Laktatets två vägar.
Laktat tar sedan två vägar. En utav dessa sker genom att laktatet för ut från muskelcellen och transporteras, via blodbanan, till levern där det omvandlas till glukos i en process som kallas coricykeln, detta glukos går sedan tillbaka till muskelcellerna och in i glykolysen för användning.
Laktat/Pyruvat-cykeln
Laktat är, som sagt, en biprodukt av pyruvat. Vilket betyder att vi kan bilda pyruvat genom att laktat släpper på de två vätejoner som vi tidigare tagit upp från NADH+H+ och dessa plockas då upp av NAD+. Vi har då pyruvat igen. Detta sker när cellen vill bli bli av med vätet och skapa energi av det i en annan process som kallas för elektrontransportkedjan (Jag kommer skriva om denna senare). Det sker vid syresättning av cellen.
Träningen och laktatets funktion
När vi tränar så omvandlas alltid en del pyruvat till laktat för att vi ska kunna bibehålla ett balanserat pH i musklerna. Kom ihåg, det är ju när miljön blir sur (lågt pH) som funktionen av musklerna minskar och vi får ont och kallar det för mjölksyra.
Men om vi arbetar på en intensitet som tillåter oss att fylla cellerna med syre så kommer vi att kunna använda pyruvat och NADH+H+ i de processer som kräver tillgång till syre.
Vad händer utan syre?
Det är när vi tränar och arbetar på en intensitet och inte hinner transportera in mer syre än vad vi gör av med (för att skapa energi aerobt) som vi måste plocka bort det bildade vätet för att hålla pH normalt. Och eftersom att vi inte kan låta pyruvat bli till ATP genom aeroba processer (vi har ju inget syre att tillgå) så omvandlar vi det till laktat och skickar det laktatet vidare, via blodbanan, till levern. Detta görs för att skapa mer utrymme att bilda ytterligare laktat och fortsätta arbeta anaerobt med en bibehållen pH som fungerar för musklerna. Skulle vi öka intensiteten ytterligare kommer ansamlingen av vätejoner bli för mycket för kroppen att hantera vilket resulterar i ett surt pH värde som försämrar prestationen.
Träning ger färdighet
Våran kropp anpassar sig väldigt bra. Att vi utsätter kroppen för det vi gått igenom ovan ger oss möjligheten att utveckla förmågan att göra av med laktat på ett effektivare sätt än innan träningstillfället. Nästa gång vi dyker upp på samma intensitet så kommer vi att klara av att bibehålla den lite längre eftersom vi har gjort det möjligt att bli av med laktatet mer effektivt.
Kolhydraternas betydelse
Att göra detta systemet, och därmed kunna arbeta på en hög intensitet så krävs det att vi har tillgång till pyruvat och som ni vet om så är det mest effektiva att skapa pyruvat på är genom glykolysen som är nedbrytningsprocessen av glukos som cellen har tagit upp från blodet! Detta gör kolhydrater till en väldigt viktig källa för att vi ska kunna arbeta på en hög intensitet under en längre tid. Vi kan göra oss av med allt laktat i världen men om det då inte finns pyruvat tillgängligt så kommer vi inte kunna fortsätta att skapa nytt laktat och göra oss av med fler vätejoner utan att sänka intensiteten och ta in syre.
